Kategori: Utvalda artiklar

– Lågstrålande områden bör inrättas och andra åtgärder vidtas för att skydda elöverkänsliga personer i Europa. Det skriver Europarådet i en resolution som gäller som rekommendation i 47 medlemsstater.
Resolutionen är mycket radikal. Förutom att hänsyn ska tas till elöverkänsliga, säger man att länderna ska göra allt som rimligen går för att minska exponeringen för hela befolkningarna. I skolorna ska mobilanvändande regleras strikt. Fasta uppkopplingar ska användas före trådlösa.

Inte bindande
Europarådets resolution är inte bindande för medlemsstaterna. Inget land kan tvingas följa dem. Men ofta brukar rådets åsikter väga tungt och så småningom slå igenom i konventioner och avtal i Europa. Denna resolution måste ses som en kraftfull markering för en förändring. Rådets miljöutskotts skrivning var ännu mer radikal än den slutliga. Där skrev man att mobiler helt ska förbjudas i skolorna och även trådlösa nätverk. I den slutliga resolutionen mildrades formuleringarna. Men andemeningen är att skydda barn och unga för onödig exponering. Rådet hänvisar till genomgång av ny forskning som visar på cancerrisker och andra hälsoproblem i samband med radiofrekventa fält.

Ryska varningar
Varningar kommer nu från olika forskargrupper och från olika länder. Samma dag som rådets miljöutskott kom med sitt förslag, 15 maj, publicerade en grupp ryska forskare återigen starka varningar för mobilstrålning och krävde krävde kraftfulla åtgärder för att skydda barn och ungdom. Europarådet förknippas vanligtvis med ärenden om mänskliga rättigheter. De 84 medlemmarna utgörs av parlamentariker från medlemsländerna. Vice ordförande är förre vice premiärministern i Storbritannien, Lord Prescott. Europarådets bas är Strasbourg och sammanlagt representeras 47 länder, alltså långt fler än EU.

Kritiserar ICNIRP
Resolutionen kritiserar ICNIRP, det organ som WHO lutar sig mot angående gränsvärden. Medlemsländerna uppmanas att söka egen vetenskaplig grund i frågan och stödja forskning som leder till ofarlig teknik. Man varnar för all slags trådlös teknik som är digital och pulsad, till exempel DECT-telefoner, babyvakter och liknande. – Vi måste lära av historien. Myndigheterna reagerade för sent när forskarna var oense om asbest, tobak och bly i bensin. Nu måste försiktighetsprincipen gälla om elektromagnetisk strålning.

Lågstrålande områden
I paragrafen om elöverkänslighet rekommenderas länderna att ta särskild hänsyn till »personer med syndrom av intolerans för elektromagnetiska fält«. I första hand bör man se till att inrätta lågstrålande områden där all trådlös teknik förbjuds, så kallade wave-free areas. I Sverige har rådets starka formuleringformuleringar inte väckt någon massmedial uppmärksamhet. Inte heller utomlands har det varit någon stor nyhet. Referat har bland annat publicerats i de brittiska tidningarna The Daily Telegraph, The Daily Mail och australiensiska The Herald Sun.

Omsvängning
Men till saken hör att resolutionen antogs den 27 maj och bara några dagar senare kom WHO:s sensationella omsvängning i frågan om möjliga hälsorisker med mobilstrålning. Det blev en större nyhet. Inte minst mot bakgrund av att åtskilliga advokater i USA ligger i startgroparna för skadeståndsmål om tumörer orsakade av mobilen. Europarådets ställningstagande får ses som en del av en omsvängning i den forskarstrid som pågår.

Elisabet Olsson

Resolution 1815 kan du läsa på svenska här – och originalet på engelska här!

– Glöm inte kemikalierna när du elsanerar! Det uppmanar Ragnar Forshufvud, pensionerad boforsingenjör, som ägnat decennier åt frågan om elöverkänslighet.
Han tycker att sambanden mellan kemikalier och elöverkänslighet borde diskuteras mer.

Många teorier finns om olika faktorer bakom elöverkänslighet. Eftersom samhällets intresse i princip varit noll finns inte mycket forskning. Ljusglimtens ambition är att ge plats åt olika tolkningar i frågan. Vi har därför letat efter personer med engagemang och kunskap lite utanför patientperspektivet. Tyvärr finns inte många i Sverige som engagerat sig, som vi alla vet, men en av dem som samlat på sig ett stort kunskapsmaterial är Ragnar Forshufvud i Karlskoga.

Första bildskärmsfallet
Han var med från början när det första bildskärmsfallet blev känt i Bofors 1986.
– En skyddsingenjör berättade om en kvinna som drabbats av intolerans mot både lysrör och solljus.

Det visade sig att kvinnan var Inger Olsson, sambo med boforsingenjören Axel Ohlsson.
Axel Ohlsson, som nyligen gått bort, var en kollega som Ragnar Forshufvud kände väl.

Genom de personliga banden blev engagemanget stort från början. Axel Ohlsson blev snart en av pionjärerna i El-och Bildskärmsskadades förening.

Ragnar Forshufvud blev inte aktiv i föreningen, men kom ändå att ägna sig åt frågan om elöverkänslighet under lång tid de följande åren.

< resten av artikeln kommer så snart vi hinner ! >

Elöverkänsligas riksförbund – FEB arbetar aktivt med att uppvakta makthavare. I år har styrelsen träffat såväl Energimarknadsinspektionen som Näringsdepartementet.

I mitten av februari träffade Eiwy Kronholm och Thomas Josefsson från FEB Tor Ny, jurist på Energimarknadsinspektionen (EI). FEB:s representanter informerade om vad som händer med de elöverkänsliga när en elektronisk elmätare sätts upp.
– Vi berättade hur elöverkänsliga fungerar och vilka problem vi har, säger Eiwy Kronholm.
Att läsa av elen med hjälp av fjärravläsning är orealistiskt för svårt drabbade elöverkänsliga.
Tor Ny berättade att riksdagen ännu inte fattat något beslut om timvis avläsning av elen.

FEB förde fram olika förslag på lösningar. EI väntar på hur EU ska agera i frågan.
En intressant aspekt är den personliga integriteten. Tor Ny berättade att en fara med timvis avläsning är att andra enkelt, med hjälp en dator, kan hålla koll på hur elförbrukningen ser ut hos boende och utifrån det se om de är hemma eller inte.
– En jämn förbrukning är som en överfull brevlåda.
Idag är det 800-900 elöverkänsliga som har fått behålla sin gamla elmätare och läser av själva. Frågan är var de ska ta vägen om det blir timvis avläsning för alla. Det finns snart inga gamla hus i skogen kvar, menade Thomas under mötet.

– Jag blev lugnad efter detta möte vad gäller elmätarna, menar Eiwy Kronholm. Det kändes som Tor Ny verkligen ville sätta sig in i vilka konsekvenser en lag om timvis avläsning av elen skulle få för våra medlemmar.

<mer kommer senare…>

 

Ibland lönar det sig att städa. Sedan länge bortglömda ting dyker upp och visar sig vara av stort intresse. Det fick Rigmor GranlundLind erfara när hon vid en vindsröjning hittade fyra ljudband från en konferens anordnad av Ny Teknik 1989 som hon själv deltagit i men helt glömt bort. Hon lyssnade på banden och upptäckte att de vittnade om en helt annan syn på elöverkänslighet än den som företräds av dagens så kallade experter, Lena Hillert och Lars Mjönes. Men tecken tyder på att tidvattnet åter är på väg att vända.

Den 12 oktober 2008 intervjuades Lena Hillert från Karolinska sjukhusets avdelning för arbets- och miljömedicin och Lars Mjönes från SSM Strålsäkerhetsmyndigheten, i programmet Hälsolarm i P1. De förklarade samstämmigt att otaliga provokationsstudier visat att elöverkänslighet inte existerar, och därför ska man inte heller elsanera för dem som kallar sig elöverkänsliga.

Så låter det i dag. Annorlunda lät det 1989 och några år framåt. Till exempel beskrev företaget Ellemtel (i dag Ericsson Utvecklings AB) 1993 i sin bok Överkänslighet i arbetsmiljön att de haft 49 elöverkänsliga ingenjörer som alla kunnat återgå till arbetet efter en mycket omfattande elsanering. Och 1995 blev elöverkänslighet genom ett regeringsbeslut ett erkänt funktionshinder och vårt förbund därmed medlem i HSO, Handikappförbundens samarbetsorgan, med statsbidrag för sin verksamhet.

Men lanseringen av GSM-systemet 1997 innebar en vändpunkt. Nu blev de elöverkänsliga ett hinder för den enorma ekonomiska potential som försäljningen av trådlösa kommunikationssystem och mobiltelefoner innebar och vår existens måste till varje pris förnekas.

(mer kommer – detta är bara början på artikeln !)